Lina Larsson och Claes Friberg driver tillsammans COOL Gris med grisgårdar i Kvänum och vid Kinnekulle sedan ett halvår tillbaka. Företaget fungerar som en satellit till Moholms suggpool, som de tar emot 115 suggor från var fjärde vecka.
Grisarna får växa till sig och när de är slaktfärdiga levereras de till Dalsjöfors slakteri. De större grisarna plockas ut när de är 11-12 veckor gamla, sedan under vecka 13,14 och 15 plockas resten ut. Vecka 16 kommer det in nya grisar.
Vanligtvis alltså, kedjan har blivit svårare att hålla nu när Dalsjöfors slakteri inte klarar av att ta emot alla grisar i tid.
Det innebär att det kommer in nya grisar samtidigt som inte tillräckligt många grisar kommer ut. Det innebär att det blir trångt på Badene egendom.
- Helt plötsligt måste vi hitta plats som vi inte har och göra nödlösningar, säger Lina Larsson.
Problemet som Lina Larsson och Claes Friberg ser det är att det är en annan lagstiftning kring djurskydd i Sverige än andra länder. Det kostar helt enkelt för mycket att ta fram smågrisar. Sverige är dock konkurrenskraftiga vad det gäller slaktgrisuppfödning, trots hårdare krav.
- Lagstiftningen har inte reviderats efter nuvarande utveckling i genetik och teknik. Vi har ett annat djurmaterial idag, säger Claes.
De är också bekymrade över att det köps så mycket importerat kött i offentliga upphandlingar för att reglerna ser ut som de gör. Reglerna har öppnats upp för mer lokalt, men Claes Friberg och Lina Larsson hoppas på fler förändringar.
- Offentlig upphandling är största problemet. Lös den och se över djurskyddsreglerna så kan det bli bättre.
En av anledningarna till att Claes och Linas grisgårdar klarat sig så bra i griskrisen är att de ingår i ett större nätverk. De har också ett kontrakt med ett slakteri och får betalt för sina grisar, även om det är lägre än förut. Claes och Lina har hört om kollegor som tvingats sälja med förlust till slakterier i Tyskland bara för att bli av med grisarna.
- Det är svårt att jobba långsiktigt, nu får vi lösa varje vecka och få det så bra som möjligt för grisarna. Det är ett skitkul arbete och jag ser en framtid och stora möjligheter, säger Lina Larsson.