– Jag fick tidigt lära mig att hålla mig i ledet och inse att jag aldrig, aldrig skulle lyckas i Sverige. En lärare sa det rakt ut. Idag tackar jag honom, för det gav mig en enorm revanschlust, säger Alexandra Pascalido.
Hon har hunnit bli lite drygt fyrtio och gjort karriär i tv, varit programledare och skrivit böcker. Hon är också en etablerad föreläsare och när hon står inför sin publik påminner hon om en skicklig dirigent som lotsar sina åhörare mellan igenkännande, skratt och blodigt allvar. Hon lyckas överraska, som när hon berättar om en flygning till Grekland där hon hamnar bredvid två svenska kvinnor som super till sju på morgonen.
– De är äckliga och super, stinker sprit. Det får det att vända sig i magen på mig.
Dömer själv
Orsaken är hennes egen bakgrund, hennes pappa var alkoholist och hemma betydde spritlukten katastrof.
– De här två supande kvinnorna tittade på mig och sa, du stirrar på oss sådär, men du vet inte vad vi gått igenom.
Alexandra Pascalido uppmanade dem att berätta.
– De var undersköterskor på väg på semester. Jag fick veta att en son blivit mördad, att den andras vardag kantades av vedermödor kring ett barn med bokstavskombination.
– De sa: Förstå hur många gånger vi väckt liv i hjärtan i vårt jobb.
Alexandra fick sig en tankeställare.
– Även jag med min bakgrund dömer dagligen andra människor. Mitt enda råd är att vara vaksam på din egen intolerans, se individen och motarbeta främlingsfientlighet.