Sara tycker att hon och hennes arbetskamrater har en fruktansvärd arbetssituation, vilket i sin tur drabbar brukarna/vårdtagarna.
– Vi i personalen pratar om det på jobbet varje dag. Vi måste göra någonting åt det här, men vet inte vad. Alla är väldigt uppgivna. Det är flera som har gått in i väggen och är långtidssjukskrivna, förklarar Sara.
Varje hembesök som hemvårdarna gör är tidsbestämt och ofta är det tufft att hinna med det som ska göras på den begränsade tiden. På mobiltelefonen ska hemvårdarna tidsrapportera när de anländer till varje brukare och när de åker därifrån. När ett besök tar längre tid än det är tänkt att göra medför det att man kommer för sent till de brukare som ska besökas senare under arbetspasset.
– Det är inte ovanligt att det inträffar. Och vissa ska ha viktig medicin prick en viss tid. Jag förstår att de (brukare och deras anhöriga) blir besvikna på oss. Och det är vi som får ta utskällningarna jämt, inte cheferna, kommenterar Sara.
Hon önskar att hon hade lite mer tid för de äldre hon jobbar för.
– Förr kunde man fika med dem. Nu tittar man på klockan hela tiden. Man hinner bara säga "hej", inte sitta ner och prata med dem, berättar Sara.
Nyligen informerade kommunen om nya effektiviseringsåtgärder för den hemvårdsgrupp Sara jobbar i. I denna grupp har man haft en konflikt om arbetstiden. Sara konstaterar kritiskt att det innebär att det nu blir tuffare scheman och att kringtiden mellan hembesöken ska minimeras så mycket som möjligt.
Gällande den minimerade kringtiden befarar hon att det kommer innebära att förmiddagsrasten försvinner, att lunchrasten halveras samt att man tvingas gasa på rejält i bilarna mellan hembesöken.
– Vi kör redan för fort, och det är ju våra körkort som ryker i så fall, säger Sara.
En annan förändring som upprör är att personalen fortsättningsvis ska göra de administrativa arbetsuppgifterna på eftermiddagarna.
– Det innebär att vi får göra det på vår fritid, menar Sara som nu funderar på att säga upp sig från jobbet i hemvården.
Lena Bjugård Bränfeldt, omsorgsförvaltningens chef i Skara kommun, beklagar att det finns anställda i hemvården som upplever arbetssituationen som så pressande som Sara beskriver.
– Om hon känner så så gör hon det. Det här tar vi på allvar, menar Bjugård Bränfeldt som tror att det handlar om ”upplevd stress”:
– Vi har ett jättejobb med att få med oss personalen så att vi känner att de mår bra, men det gör uppenbarligen inte den här personen. Då får vi prata mer om det, men jag tycker inte att det finns några orealistiska krav.
Bjugård Bränfeldt delar således inte Saras åsikt om att effektiviseringarna i Skaras hemvård har gått för långt.
– Om man tittar på statistiken så ser det inte ut så. Jag tror hela känslan handlar om att man i jobbet mäts och värderas på ett annat sätt än tidigare. Jag förstår att det är jobbigt, kommenterar Bjugård Bränfeldt som tillägger:
– Det handlar mest om att det är ett nytt sätt att jobba och det har varit svårt.
Lena Bjugård Bränfeldt berättar om de effektivitetsmål man i nuläget har på de anställda i hemvården i Skara:
– Att de ska var minst 65 procent av arbetstiden hemma hos brukare. Resten av tiden (kringtiden) ska de vara på arbetsplatsträffar, resor emellan hembesöken, administration. Vi har haft fokus på att öka tiden hos brukarna och det har ökat jättemycket. Det låg på under 50 procent när vi började jobba med detta. Idag är det uppe i 62-63 procent.
Detta är ett sätt att höja kvalitén på hemvården. För att kunna uppnå nämnda 65-procentsmål krävs scheman som kan uppfattas som tuffa, bland annat kan det handla om ökat helg- och kvällsarbete och kringtiden ska minimeras så mycket det går.
FOTNOT: Sara heter egentligen något annat.