Fyrabarnsfamiljen är samlad i vardagsrummet i sin lägenhet i utkanten av Tidan. Trean är sparsamt möblerad och ganska sliten. Den ligger ett par trappor upp. Varje dag försöker föräldrarna bära ned den trettonårige sonen Xedo för att han ska kunna komma ut. Xedo sitter i rullstol och kan inte gå eller tala.
– Han fick ett tält över sig och skadades när pappan jagades av milismän i Syrien, berättar familjens vän Jamal Khaled, som hjälper till att tolka.
Papperslösa
Familjen är kurdiska yazidier och betraktar sig som statslösa, men berättar att de bodde och försörjde sig som bönder i en avlägsen bergsby i Syrien innan de tog sig till Sverige. De tog hjälp av människosmugglare och kom hit i början av 2012. De har aldrig haft några papper för att styrka sin identitet. I Syrien har yazidierna inskränkta rättigheter och förföljs på grund av sin religion.
– För min religion har jag flytt, blivit slagen och misshandlad, säger Delo Asi Temot.
Han berättar att han och hans fru Tame Hassan Jamal är analfabeter och att inte barnen heller har gått i skolan innan de kom till Tidan. Nu går barnen i skolan i Tidan och kan prata lite svenska. Matematik är favoritämnet, berättar tioåriga Ezo.
Familjen vill stanna i Sverige.
– Det enda vi vill ha är trygghet för våra barn.
Oenig domstol
För drygt ett år sedan beslutade Migrationsverket att alla från Syrien ska beviljas permanenta uppehållstillstånd i Sverige. Men Migrationsverket anser inte att familjen Delo Asi kommer från Syrien. Efter ett språktest och ett kunskapstest drog Migrationsverket slutsatsen att familjen troligtvis kommer från Armenien och inte kunde få uppehållstillstånd.
Familjen överklagade beslutet. Migrationsdomstolen avslog överklagandet, men rätten var inte enig. Två av tre nämndemän ansåg att familjen har visat att de kommer från Syrien, och även att sonen Xedos behov av vård inte skulle kunna tillgodoses vare sig i Syrien eller Armenien. Men både den tredje nämndemannen och rådmannen ansåg att Migrationsverket hade gjort rätt bedömning.
Mamman Tame Hassan Jamal bara skakar på huvudet när hon får frågan om hur det skulle bli om familjen skickades till Armenien, ett land som de enligt egen utsago alltså inte ens känner till.
– Vi flydde från rädslan, nu känns det som att vi har hamnat i samma situation igen, säger pappan Delo Asi Temot.