Hon är 70 år och still going strong och det är tack vare de ideella krafterna i föreningen Flygande veteraner som äger den klassiska DC-3:an. Föreningen bildades 1982 när planet köptes från det svenska flygvapnet av de två entusiasterna Ingemar Wärme och Jimmie Berglund för 80 000 kronor. Då hade hon flugit oavbrutet i trafik sedan 1943. Hon byggdes som ett transportflygplan åt Amerikanska armén och hade då en större lastlucka än dagens passagerardörr. Men under ytan finns spåren kvar.
– Hon har ett förstärkt golv för de lastade bland annat in jeepar här genom dörren och så transporterade de fallskärmsjägare, berättar Billy Nilsson en av Daisys piloter.
För det är Daisy hon hette när hon flög under kriget och det heter hon fortsatt för medlemmarna - även om det står Fridtjof Viking på nosen. Det var namnet på henne när hon flög i linjetrafik åt SAS.
– DC-3:an flög mellan Stockholm och Köpenhamn och kallades även pendeln, berättar Bengt Wohlin.
Han har jobbat i kabinen i 40 år inom SAS.
– 1955 jobbade jag ombord på en DC-3:a första gången. Den hade plats för 28, ibland upp till 32 passagerare på den tiden, berättar han.
Han blev medlem redan 1987 och började arbeta ideellt på flygningar efter att han gick i pension 1994. I dag har Daisy plats för 19 passagerare och fyra besättningsmän. De får inte flyga kommersiellt, utan det är enbart medlemmar som får följa med till självkostnadspris på de cirka 50-talet flygresor som föreningen gör varje år.
Föreningen har 1 500 medlemmar. De som är involverade i den dagliga driften av Daisy har ett förflutet inom flyget, men få har förstås i dagsläget yrkeserfarenhet från att flyga och reparera den här typen av flygmaskiner. Därför samarbetar föreningen med en flygskola och sköter all utbildning av nya piloter som vill flyga ideellt åt föreningen. Detsamma gäller mekanikerna.
– Vi mekare är en bristvara, jag är yngst i gänget och jag är 68 år, skrattar Leif Krogstad som var dagens tjänstgörande flygmekaniker.
Han "halkade" in i föreningen eftersom han jobbade som mekaniker hos SAS och Daisy stod ibland parkerad i bolagets hangar när medlemmarna mekade. Och på den vägen blev det. Det finns ganska gott om DC-3:or kvar i världen, men vissa reservdelar så som gummidetaljer börjar bli svårt att få tag i.
– Hon är i gott skick, men hon är en 70-årig tant som fodrar mycket gullande för att vara nöjd, säger han med ett leende.
Under eftermiddagen vände Daisy hem till Västerås i fint flygväder. Sakta och lågt så passagerarna kunde njuta av utsikten.