Det var helt på egen hand som Roger Lindberg planerade och genomförde Vättern runt på rullskidor. Han valde att köra ett dygn efter att alla cyklister hade kört sitt lopp, så att det skulle vara lugnt och fint utmed vägarna.
– Jag tog tåget ner till Jönköping, satte på mig skidorna och stack iväg i riktning mot Askersund vid midnatt mot söndag, berättar han.
Han räknade med att klara den sträckan helt utan assistans, så först vid sextiden på morgonen hade han bestämt med sin mamma, som då skulle dyka upp i just Askersund.
– Jag hade en ryggsäck med vätska och energi med mig, det var allt, berättar Roger.
Stavarna gick av
Tyvärr blev det en tung start för Falköpingskillen. Redan efter en mil gick först den ena staven sönder och strax därefter också den andra.
– Stavspetsarna tålde inte den grova asfalten. Nu var jag ju helt utlämnad och hade inget annat val än att enbart jobba med benen de nästkommande nio milen, fortsätter han.
Gissa om det var en lättad Roger som sedan fick ett par nya stavar av sin mamma.
– Men det var ändå lite ur asken i elden för mig. Sträckan mellan Askersund och Motala var nämligen den tuffaste. Asfalten var otroligt grov, vilket gjorde att det blev väldiga vibrationer i hjulen, som i sin tur ledde till att mina fötter både domnade och värkte.
Hackade i Gränna
Men Roger Lindberg tog sig igenom även detta.
– Ja, sedan blev asfalten snällare och jag fick igång mina fötter igen. Det rullade på bra ända till jag kom ner till Gränna. Dels var det fullt med turister utmed den smala vägen och dels var det ju kullersten inne i tätorten. Det måste ha sett kul ut när jag hackade mig fram inne bland allt folk, skrattar han.
Nu var ändå inte slut med prövningarna för Roger. När han kom till Huskvarna började det att gå utför rejält.
– Det var riktigt rejäla nedförsbackar och eftersom jag inte har någon broms på mina rullskidor, så kan ni ju tänka er. Jag fick mer eller mindre ploga mig ner för de värsta backarna, men när det väl var gjort så återstod ju bara den sista biten in till Jönköping.
Drygt 16 timmar
Äventyret tog lite drygt 16 timmar. Och då höll Roger igång hela tiden.
– En gång i timman åt jag något, typ en banan eller en energibars. Och var 20:e minut drack jag lite grann.
Från Askersund och till målgången hade han alltså en servicebil vid sin sida.
– Ja, då slapp jag ju i alla fall att ha ryggsäck på mig. Men oavsett vilket, så tycker jag att det gick förvånansvärt bra att genomföra loppet och jag var inte särskilt sliten efteråt. Dagen efter, på måndagen, cyklade jag som vanligt till jobbet utan problem, ler Roger.
Falköpingskillen gillar det här med tuffa utmaningar.
– Jag har ju åkt Vasaloppet och så, men för mig själv har jag gått och tänkt på vad som händer i kroppen när man har varit i gång i typ 10-12 timmar eller rent av längre. Det var därför jag ville göra denna ultragrej. Och jag måste få säga att det gav mersmak.
Inga långa pass
30 mil på rullskidor åker man ju inte bara sådär rakt upp och ner. Hur hade du förberett dig?
– Inte som folk kanske tror, alltså med massor av superlånga träningspass i benen. Nej, det har handlat om sträckor på fyra-fem mil, så jag hade inte en aning om hur jag skulle klara 30 mil.
Men de 30 milen var alltså inga som helst problem och redan nu har Roger Lindberg börjat spänna bågen ännu högre.
– (skratt) Ja, det finns ju en sjö till, om inte annat…
Berätta!
– Ja, men jag är inte främmande för att prova på Vänern runt. Det är förvisso dubbelt så långt, men jag vet att det finns några som har klarat det kraftprovet, så varför inte. Men det blir inte i år i så fall, summerar Roger.
