I Rapport 27 maj bjuder Hans Karlsson, chef för vård och omsorg på SKL, Sveriges kommuner och landsting, på olika lösningar på bemanningsproblemen under semestertider inom hälso- och sjukvården. Bland dessa lösningsförslag kan nämnas, att införa tre semesterperioder, att använda sig av pensionärer, att öka mottagningsbesöken före och efter sommaren och att erbjuda särskilda sommarersättningar till de som jobbar extra. Många av oss som jobbar inom vården tog oss nog för pannan i ren frustration.
Tre semesterperioder, från första juni till sista augusti, är inget man som arbetstagare vill ha. En tredjedel av personalen skulle ställas inför att i stor utsträckning ha semester utan barn och familj, då de fortfarande går i skola och jobbar på andra arbetsplatser. Att införa det skulle för arbetsgivaren vara att binda ris till egen rygg vad gäller attraktionskraft till vårdens yrken.
Att använda sig av pensionärer för att lösa sommarpusslet är en chimär. Pensionärerna används redan flitigt under året, så mycket som ork och vilja medger. De, om några, är sugna på att vara lediga när sommaren kommer.
När man ökar upp mottagningsbesöken så ökar man behovet av personal på mottagningen. Är tanken att sjuksköterskorna och läkarna ska arbeta övertid och att operationsverksamheten ska dra ner? Har operatörerna mottagning, opererar de ju inte och övertid ska tas ut vid annat tillfälle.
Den sommarersättning som idag finns är, på många håll, inte höjd sedan 90-talet och därmed ett hån.
Bättre lösningar måste till, och det nu.
Bemanningen på våra avdelningar och i våra kommuner måste anpassas till antal patienter och vårdbehovet hos dem, handledning av studenter, upplärning av ny personal, andel nya kontra erfarna på en enhet, långtidssjukskrivningar och korttidssjukskrivningar, föräldraledigheter, semesterbehov även utanför semesterperioderna, uttag av övertid, internutbildningar och upprätthållande av kompetens via tid till reflektion, tillgodogörande av ny forskning och kurser. På en enhet som är bemannad för att täcka in dessa aspekter av en verksamhet har man en välmående personal och dit kommer fler att söka sig. Att många första linjens chefer har som största arbetsuppgift att lösa den dagliga bemanningen är anmärkningsvärt och inte det en chef ska syssla med.
Hur många somrar till tror man vården klarar sig på konstgjord andning?
Lene Lorentzen
Operationssjuksköterska