Elvis Presley var perfektionist. Han kunde avbryta en konsert för att någon i bandet spelade fel.
- Han ville att fansen skulle få det bästa, konstaterar Dick Grub, värd för föreställningen och Elvis säkerhetsansvarige och nära vän under tio år.
I går skulle dock kungen vart stolt. Bandet levererade. Trummisen Jerome Stump Monroe och basisten Duke Bardwell som spelade med Elvis under lång tid är skickliga musiker. De kompletterades med keyboardisten Damien Daigneau och blott 23-åriga gitarristen Carl Bradychok, som båda briljerade på sina instrument och fick publiken att jubla, inte minst i Chuck Berry-låten Johnny B Goode.
Men konserten bärs förstås fram av sångaren Dwight Icenhower, som har varit Elvis-fan sedan barnsben. Han var uppenbart rörd över att få spela med Monroe och Bardwell, men Icenhower själv står väl upp i sällskapet. Hans röst har ett stort omfång, som spänner över fyra oktaver, och han växlar lätt från de rockiga 50-talshits till smäktande ballader.
Han stöttas av de två skickliga brittiska körtjejerna Paula Clarke och Christine Bosede Aré.
Inför ett fullsatt konserthus bjöd de på ett potpurri av Elvis-låtar som sträckte sig över hela rockkungens karriär. I repertoaren ingick förstås Hound dog, One night with you, Dont be cruel och In the ghetto, men också mer ovanliga låtar.
Publiken var också med på noterna. Det applåderades, visslades och sjöngs med i låtarna. Att det blev flera extranummer och stående ovationer var inte oväntat.
Kvällen i Vara konserthus knöts samman av Dick Grub. Handelade frikostigt med sig av minnen från tiden med kungen.
- Vi träffades när jag jobbade i Palm Springs som polis. Det var en fruktansvärt varm dag och jag patrullerade i bilen, som saknade air condition. Jag hade parkerat bilen när en man med ett glas lemonad i handen kom ut ur sitt hus och närmade sig. Han erbjöd mig läsken, satte sig i bilen och började prata med mig. Han berättade att han var nygift. Mannen var Elvis och jag kunde inte förstå hur han kunde sitta hos mig i bilen i en och en halv timme och prata, men sådan var han, Elvis, förklarar Dick Grub, som kan vara tillbaka i Vara redan om ett år.
Det hoppas i alla fall arrangörerna, men beror förstås på de äldre medverkandes hälsa. En sak är i alla fall säker - publiken lär inte vara sen att vallfärda till konserten.