Lars Johansson, född i Långasjö i södra Småland och lärare i grunden, ska i sommar ta över ledningen för Skaraborgs sjukhus med 4 000 anställda.
- Det som gjorde att jag fick jobbet är nog att jag har lyckats göra bra saker i andra sammanhang tidigare. Jag har gjort 33 år som ledare i organisationer med allt från tio till 2200 anställda, konstaterar han, och det är just ett konstaterande, inget skryt.
Vi sitter i en av byggnaderna på Ryhovs sjukhusområde i Jönköping. Lars Johansson är i dag chef för primärvården i Jönköpings landsting, efter en till synes krokig men samtidigt logisk vandring från katedern.
- Jag var kommunal förvaltningschef när min fru blev chef i sjukvården. Jag blev nyfiken på om mina tankar om ledarskap skulle fungera inom sjukvården, så jag sökte jobbet som chef för habiliteringen i Blekinge landsting.
Det fungerade så till den grad att han fick pris som årets chef i Blekinge landsting 2006.
- Då fick jag bekräftelse på att ett ledarskap kan fungera i en annan miljö än där det har sitt ursprung.
Vi stoppar till ett ögonblick här. Han är alltså lärare i grunden, helt utan medicinsk utbildning, och jag måste ställa frågan.
Äter inte sjukvårdsorganisationen sådana som dig till frukost?
- Hur tänker du nu? svarar Lars först, men sedan blir det tydligt att han har funderat mycket kring detta.
- Visst har jag mött lite misstänksamhet i början när jag kommit till nya ställen, men framför allt har jag bemötts med respekt för mina kunskaper. Den där synen att ingen annan förstår sig på sjukvård än vi som är utbildade, den har säkert funnits, men numera måste sjukvården ompröva gamla föreställningar. Medborgarna är kunniga, patienterna får allt större makt över sin egen hälsa och sjukvården konkurrensutsätts.
Han tar sitt nuvarande jobb som ett tydligt bevis på det.
- Här i Jönköping har vi en strid på kniven om primärvården, där det handlar om att utveckla eller avveckla de offentliga vårdcentralerna, säger han och slår ut med handen.
När jag frågar om de anställda blev tända eller skrämda av den utmaningen så ler han.
- Det finns tyvärr en vana inom den offentliga vården vid att vänta på att något ska hända. Dessutom är det lite fult inom sjukvården att tala om att man är bra. Men det har gått bra, vi har jobbat kreativt med fokus på att hitta lösningar, och vi har skapat en stolt primärvård.
Vad finns det då i hans bakgrund som är mindre lyckat? Ja, att söka svar på den frågan via internet är som förgjort. Namnet "Lars Johansson" ger så många träffar på sökmotorn Google att begreppet "ogooglingsbar" blir verklighet. Återstår bara att fråga.
Har du några lik i garderoben?
- Nej. Jag har så klart varit med och genomfört förändringar som inte gillas av alla. Det har handlat om nedläggning av skolor och avveckling av chefer, upplevelser som varit både traumatiska och lett till mediafokus. Men inget annat.
Konflikträdsla är med andra ord inget som kan förknippas med Skaraborgs blivande sjukhuschef.
- Jag har lärt mig genom åren att gå in och ta konflikter eftersom det skapar större förutsättningar att komma vidare.
Vad som väntar som chef för Skaraborgs sjukhus vet han ännu inte så mycket om, men han ser fram emot det med stor förväntan.
- Är det en förvaltare man vill ha ska man inte anställa mig. Jag är en entreprenör och min drivkraft är att gå in i nya sammanhang, bidra och utvecklas själv.
- Det är också viktigt att skapa en kreativ och öppen atmosfär, och jag tänker inte vara en chef som stänger dörren.
Det är först i slutet av intervjun jag ställer frågan vad han får för lön, och det är också enda frågan Lars Johansson backar på.
- Det får du fråga min blivande chef om. Det är en bra lön, högre än jag har nu, men också ett större ansvar.
En fråga till regionkansliet ger svaret. Lönen blir 110 000 kronor i månaden, några tusenlappar mer än vad företrädaren Birgitta Molin Mellander hade.
- Och det är i alla fall billigare än en hyrläkare, försäkrar Lars Johansson.
↧
110 000 skäl att bli sjukhuschef
↧
