Senast i raden av unga, som paret Gustafsson i Eggby tagit sig an, är en 13-årig tös.
Dessförinnan hade villan varit tom på barn sedan i november förra året.
– Det gick fort. Men gud vad roligt det är att ha en unge i huset igen! Det känner man med hjärtat. Det här är vårt liv. Det är en förmån att få vara delaktig i ett barns liv. En gåva, en tillit, som vi får. Inte minst från deras föräldrar, som tillåter att vi får ta hand om deras barn, säger Ann-Britt Gustafsson.
Allt började för 28 år sedan. Ann-Britt hade haft dagbarn.
– De kom och gick och jag ville ha något mer varaktigt.
Hon ringde till en socialsekreterare, som kontrade med att: Hur många vill ni ha?
– Vi fick två fosterbarn, en åttaårig pojke och hans sextonåriga syster. Då var våra egna biologiska pojkar fortfarande små, berättar Ann-Britt.
Sedan har det "bara rullat på", som hon säger.
Genom åren har placeringarna fortsatt, mycket har varit positivt, men det finns också utmaningar som de ställts inför och som lämnat spår.
– Vi hade en flicka boende hos oss som sedan hamnade på ett behandlingshem. Hon ringde och ville komma hem, men hon var så skadad att det inte gick. En söndagskväll tog hon sitt liv. Det var traumatiskt, svårt och ledsamt.
Ann-Britt har också blivit mordhotad av en pojke under tiden som han bodde hos dem.
– Jag tvingades sitta och sova i soffan för att han hotat att sticka kniven i mig.
Hur kommer man över något sådant?
– Man har duktiga medarbetare runt sig. Andra fosterföräldrar och socialsekreterare. På grund av sekretessen går det inte att prata med vem som helst. Det måste bli med folk i branschen.
Någon krishantering i egentlig mening har det inte varit tal om. I dag utbildas familjehem, men Gustafssons har fått lära sig den hårda vägen.
– Men man måste nog fortfarande ha mycket på fötterna rent mentalt för att klara det här jobbet. Det kan blåsa rejält och man måste räkna med att bli ifrågasatt: Står du för det du har sagt? Kan jag lita på dig? Står du kvar, eller slänger du ut mig om jag till exempel slagits på skolan, blivit full? Eller sviker du, som alla andra vuxna?
– Då måste du stå kvar, lugn och trygg.
Några gånger har de inte räckt till och Ann-Britt och Lasse har blivit tvungna att låta tonåringen gå till en annan familj eller till en institution.
– Alla kan inte klicka med oss och hur vi lever, då måste man våga släppa taget.
Tycker du att ni fått offra något under de åren ni haft fosterbarn?
– Vi borde, när jag ser i backspegeln, ha försökt hitta mer egentid för våra egna biologiska barn. Men personligen tycker jag inte att vi offrat något. Vi har alltid sagt att vi ska behandla alla våra barn lika.
Solskenshistoria
En solskenshistoria som Ann-Britt minns är när hon och Lasse åkte på besök till deras första fosterbarn, som nu är vuxen med egen familj.
– Hon bjöd på exakt sådan stroganoff som vi gör hemma och jag kände så väl igen smaken. Det var det vi bjöd på när hon kom till oss första gången. Hon sa bara: Ja, men, det lärde jag mig hemma i Eggby!
Ett antal gånger har problem kring barnen lett till kontakt med både polis och rättsväsende.
– Vi har hämtat från polisen och fått backa upp ungar som ska inför skranket.
Ann-Britt och Lasse har en känsla av att det alltid kommer att behövas familjehem.
– Det handlar om trasiga barn och någon måste ta emot deras sorg, övergivenhet och oro. Vi försöker pussla ihop dem, stärka dem så att de blir självständiga och trygga, säger Ann-Britt Gustafsson.
Hur länge var och en stannar är individuellt.
– De får bli kvar sin tid. Men det är också viktigt att våga avbryta i förtid om det inte funkar, säger Lasse.
Långt ifrån alla är beredda på att öppna sitt hem, som Gustafssons har gjort.
Statistiken säger att det blivit svårare att hitta familjehem, en förklaring sägs vara att barnen oftare har en svårare problematik bakom sig.
Men Ann-Britt och Lasse upplever att fler ungdomar vill bo i familjehem.
Har ni aldrig tröttat under de här 28 åren?
– Jo, det är klart. Men man får så mycket kärlek och respekt tillbaka. Vi får en extrem tillit och det är en gåva.
Lön för mödan får de när barn, barnbarn och barnbarnsbarn kommer för att hälsa på eller fira påsk.
– Då är vi mormor och morfar i Eggby och det är gott!
De som vill får tillhöra den Gustafssonska klanen.
↧
De pusslar ihop trasiga barn
↧